Flyta/sjunka i förskola och skola

Jag har valt att sammanfatta och till viss del jämföra de lektionstillfällen jag haft i förskola och skola angående temat flyta/sjunka. Vi utgick från olika mål i förskolan och skolan. Förskolans mål var att barnen skulle vara: delaktiga i experimentet och att de skulle se att vissa föremål flyter respektive sjunker. I skolan ville vi att: Eleverna skulle kunna genomföra experimenten och att de skulle få en begynnande förståelse för varför vissa saker flyter och andra sjunker.

Förskolans mål uppfylldes mer än väl av de barnen jag hade i min grupp. Alla barnen var delaktiga och intresserade av vad som skulle hända med de föremål jag tagit med mig. Jag höll upp ett föremål i taget och barnen gissade om det flöt eller sjönk varpå vi provade om våra teorier stämde. När vi provat detta kom det oftast ett enkelt konstaterande från barnen att ”den flöt” eller ”den sjönk” utan så mycket reflektioner över varför det var så. Jag tror att det för dem var mest spännande att få se och konstatera att ”så här var det” Jörgen Dimenäs sa under sin föreläsning 10-01-21 att; ”En viktig del av lärandet är att få uppleva saker”, vilket de fick göra vid detta tillfälle.

I skolan fick eleverna först känna på alla saker och ställa en hypotes kring dem exempelvis korken jag hade med som några elever trodde skulle flyta för att ”den är lätt” medan någon var tveksam eftersom de trodde att ”den kan suga åt sig vatten”. vi delade upp sakerna i en flyter och en sjunker hög, där äpplet fick en plats i mitten eftersom eleverna var osäkra, och provade sedan vad som hände. Här blev det mer diskussioner än i förskolan. Äpplet flöt, fast det var stort och tungt, hur kunde det bli så? ”För att det sitter en träpinne på” trodde någon, ”det kanske sjunker om man delar på det” trodde någon annan. Lektionen avslutades med att eleverna fick prova vad som hände om de släppte en boll modellera i vattnet, något jag inte gjorde på förskolan. De konstaterade att den sjönk. Jag frågade dem då om de kunde komma på något sätt att få leran att flyta och de delades in i två grupper där de fick samarbeta för att räkna ut hur detta skulle gå till. Efter mycket funderande ( och några ledtrådar) kom de fram till att båtar flyter ”för att de är kupade”. De provade att forma leran till båtar och visst flöt de! För mig har det varit givande att genomföra dessa experiment med barnen/eleverna då jag fått träna mig i att både sätta namn på saker åt barnen /eleverna och att inte gå in för tidigt och hjälpa dem att komma fram till ett ”rätt” svar utan låta dem tänka och utforska själva.