Yoon, och Airi Onchwari (2006) framhåller att didaktiken är viktigast och att det bör vara utgångspunkten i undervisningen. De betonar dock att läraren behöver ha en viss ämneskunskap, samt att det är viktigt att vara en skicklig pedagog och att kunna ställa de rätta frågorna. Författarna framhåller de 5 E:na som viktiga delar i undervisningen och understryker även lekens betydelse för lärandet samt vikten av en utforskande miljö.
Till skillnad från Yoon, och Airi Onchwari (2006) så förespråkar Garbett (2003) att lärare måste ha en djup ämnesteoretisk kunskap. Lärare som har en djup ämneskunskap har lättare att ställa meningsfulla och lämpliga frågor. Garbetts (2003) förhoppning är att lärare i tidiga åldrar ska bli mer utbildade i naturvetenskap. Ju bättre kunskap de har om ämnet desto mer ökar deras självförtroende och deras förmåga att undervisa.
Vi anser att ämnesteori och ämnesdidaktik bör gå hand i hand och en kombination av dessa är det ultimata för att främja elevers lärande.
Yoon och Onchwari (2006) tar upp tre nyckelord;
• Utvecklingsmässiga metoder
• 5E-modellen (engagemang, undersökande, förklarande, laborerande, utvärdering)
• Frågeställande
Yoon och Ochwari hävdar att lärare som undervisar yngre barn inte behöver vara experter på naturvetenskap utan kan utgå från ovanstående tre punkter då detta ger en grund till att skapa en stimulerande miljö för barnen att utöva naturvetenskap.
Det är viktigt att utgå från barnens naturliga sätt att lära, att barn är nyfikna och har en vilja att utforska. Varje barn interagerar med den kringliggande miljön på ett unikt sätt. Yoon och Onchwari menar då att leken är det bästa och naturligaste sättet att lära samt att barnens intresse är en god utgångspunkt. De poängterar även vikten av att se till barnens olika lärstilar och menar då att undervisningen bör utgå från flera eller alla sinnen för att kunna tillgodose så många som möjligt.
En utgångspunkt bör även vara elevernas förförståelse och Yoon och Onchwari anser då att läraren bör ha en förståelse för den sociala och kulturella kontext som barnen kommer ifrån. Detta för att kunna möta barnen på deras nivå. På så vis blir det meningsfullt lärande.
I undervisningen skall miljön inspirera eleven/barnen till att utforska och ställa frågor. Läraren ska finnas till hands som handledare och vägleda barnen.. Yoon och Ochwari talar om att läraren bör vara “Inquiry-oriented”; ´att aldrig tala om varför utan ställa utmanande och vägledande frågor.
Vi kan känna att Yoons och Onchwaris tankar stämmer väl överens med de tankegångar som vi har i vårt arbete. Samtidigt anser vi att ämnesteorin, som står i fokus i Garbett (2003), inte får hamna i skymundan. Som lärare är det viktigt att både ha en teoretisk och didaktisk grund att stå på. Detta skapar en trygghet och en kvalitet i undervisningen.