"Mål, bedömning och utvärdering", 2010-03-01

Vi diskuterade kring begreppen Formativ och Summativ bedömning och kände att det ena inte får utesluta det andra. Som vi tolkat det sker den formativa bedömningen kontinuerligt, att återkoppling sker under arbetets gång där eleverna är aktivt inblandade. Summativ bedömning görs, å andra sidan, i slutet av en aktivitet, ett arbetsområde eller termin.

Summativ bedömning kommer vi, som vi ser det, aldrig ifrån och det är heller inget negativt. Viktigt är dock att det finns balans mellan de båda. Vi känner att den formativa bedömningen blir ett redskap som kan stödja både elev och lärare mot en fortsatt utveckling då återkopplingen/ responsen som sker under arbetets gång ger läraren en möjlighet att se och utmana varje individ. I samtalsguiden (skolverket, 2008) som vi läst inför dagens föreläsning samt i Astrid Petterssons föreläsning talas det om att läraren ”måste ge eleverna möjlighet att visa olika kvaliteter i sin kunskap”. Formativ bedömning blir då ett hjälpmedel i detta arbete.

Vi diskuterade också kring vikten av ett gemensamt kollegialt bedömningsspråk för att bli medvetna om och få utbyte av varandras tankar.

Vi förstår nu vikten av att kunna bryta ner läroplans- och kursplansmål så att de blir utvärderingsbara. På detta sätt kan vi lättare synliggöra, både för oss själva och eleverna, vilket mål som ska uppnås och vad vi ska bedöma? Vi tycker också att det är viktigt att lärare använder olika metoder för att kontrollera kunskap, inte bara prov och skriftliga uppgifter.

Utifrån det vi fått med oss idag känner vi att vi, i vårt arbete ”flyta-sjunka”, ska ta oss en närmare titt på våra konkreta mål så att dessa verkligen är utvärderingsbara.